Söt, förutsägbar historia; var är de slitna kvarteren? Som skulle kunna vara Budapest eller Rigas judiska kvarter ....
Visserligen är Cornelis Vreejswijks rollfigur nästan tvådimensionell, så enahanda god att det är svårt att göra något seriöst av den - och låt oss erkänna: som skådespelare har han inte någon spetskompetens, men vad gör väl det? När han tar sina ackord, kniper ihop läpparna, skrålar stroferna är det Cornelis, som jag minns honom; varm, musikalisk, äkta.

Det är också nostaligiskt att återse de kära gamla skådespelarna. Att minnas sitt eget sjuttiotal, även om handlingen är förlagd till tidigt fyrtiotal...

I all sin tafatthet och långsamma tajming, med att alla blir snälla till slut, är det ett litet, men hjärterörande, pekoral. Jag tror att mina döttrar (6 & 9 år) kommer att älska den! 4

Här kommer rännstensungarna, jaha va bra. 3